Gammalsvenskbyn
Knasigt är ordet.
Som planerat for vi med hyrbilen till Kherson för att därefter hitta vidare till Gammalsvenskbyn. Vi hade inte tagit kontakt med någon där innan vi åkte så vi visste egentligen inte vad vi skulle se när vi kom fram. Tänk om alla hade semester.
Vägarna blev mindre och mindre och byn innan Gammalsvenskbyn hade inte vägar värda namnet. Nu måste jag ändå säga att vägarna varit bättre än vad alla varnat för inför denna resa. Ett tag lät det som om man var tvungen att köra bandvagn för att nå fram.
Sen stod den där... skylten som v'älkomnar oss med orden 'VÄLKOMMEN TILL BYN ZMIJIVKA' och skölden med tre kronor i. Det var lite speciellt och detta hade jag kunnat vara nöjd med.
Vi åkte runt i staden och försökte fråga en dam om hon visste var den Svenska kyrkan fanns. Jag tänkte att det är väl en bra fras att börja med. Hon svarade något och jag väntade vidare ett tag på fortsättningen innan jag förstod att hon helt vände mig ryggen.
Men skam den som ger sig så efter lite mer åkande stannade vi och frågade några 'kufar' som satt vid en bil och snackade. Dom förstod att vi var från Sverige och frågade något på tyska om Anna och jag nickade medhållande eftersom jag läst att en av 'svenskorna' heter Anna. Han pekade på några hus längre ner på gatan och följde med oss till där Anna Sigalet bor.
Vi kom tydligen och störde mitt i sovstuden men innan vi hann tänka att vi får nog åka runt i staden och lära oss själva så kom den äldre damen ut ur sitt hus och välkomnar oss... på svenska.
Anna är en pigg dam med huvudet på skaft och fantastisk svenska. Lite utanför det normala kändes det att mitt bland höns, tuppar och skällande hundar prata svenska med en ättling till de som lämnade Sverige under sjuttonhundratalets slut. Det jag inte visste då var att Anna föddes i Sverige 1931 innan några av 'tillbakavandrarna' åkte tillbaka till Ukraina efter påhittade historier om att allt blivit så himla bra.
Anna ska bara klä upp sig så visar hon oss gärna Svensk-Ukrainska kyrkan som är byggd på samma plats och med sten från den ursprungliga Svenska kyrkan.
Det är svårt att få med allt som hände denna dag men det var så här det började och vi skulle under dagen ha besökt kyrkan och sedan efter det besöka ålderdomshemmet där vi också fick träffa Melitta och Lilli som nog inte ville släppa taget om oss.
Många historier fick vi i oss under dagen och även om 'släktskapet' till sverige är den egentliga orsaken till vårat besök så finns det nog med historier under krigstiden, Stalintiden och tiden efter Stalin för att fylla en bok eller två.
Bra att veta är att man på Gotland i Roma kyrka 'firar' Svenskbydagen den 1 augusti.
Knasigt var ordet.
Som planerat for vi med hyrbilen till Kherson för att därefter hitta vidare till Gammalsvenskbyn. Vi hade inte tagit kontakt med någon där innan vi åkte så vi visste egentligen inte vad vi skulle se när vi kom fram. Tänk om alla hade semester.
Vägarna blev mindre och mindre och byn innan Gammalsvenskbyn hade inte vägar värda namnet. Nu måste jag ändå säga att vägarna varit bättre än vad alla varnat för inför denna resa. Ett tag lät det som om man var tvungen att köra bandvagn för att nå fram.
Sen stod den där... skylten som v'älkomnar oss med orden 'VÄLKOMMEN TILL BYN ZMIJIVKA' och skölden med tre kronor i. Det var lite speciellt och detta hade jag kunnat vara nöjd med.
Vi åkte runt i staden och försökte fråga en dam om hon visste var den Svenska kyrkan fanns. Jag tänkte att det är väl en bra fras att börja med. Hon svarade något och jag väntade vidare ett tag på fortsättningen innan jag förstod att hon helt vände mig ryggen.
Men skam den som ger sig så efter lite mer åkande stannade vi och frågade några 'kufar' som satt vid en bil och snackade. Dom förstod att vi var från Sverige och frågade något på tyska om Anna och jag nickade medhållande eftersom jag läst att en av 'svenskorna' heter Anna. Han pekade på några hus längre ner på gatan och följde med oss till där Anna Sigalet bor.
Vi kom tydligen och störde mitt i sovstuden men innan vi hann tänka att vi får nog åka runt i staden och lära oss själva så kom den äldre damen ut ur sitt hus och välkomnar oss... på svenska.
Anna är en pigg dam med huvudet på skaft och fantastisk svenska. Lite utanför det normala kändes det att mitt bland höns, tuppar och skällande hundar prata svenska med en ättling till de som lämnade Sverige under sjuttonhundratalets slut. Det jag inte visste då var att Anna föddes i Sverige 1931 innan några av 'tillbakavandrarna' åkte tillbaka till Ukraina efter påhittade historier om att allt blivit så himla bra.
Anna ska bara klä upp sig så visar hon oss gärna Svensk-Ukrainska kyrkan som är byggd på samma plats och med sten från den ursprungliga Svenska kyrkan.
Det är svårt att få med allt som hände denna dag men det var så här det började och vi skulle under dagen ha besökt kyrkan och sedan efter det besöka ålderdomshemmet där vi också fick träffa Melitta och Lilli som nog inte ville släppa taget om oss.
Många historier fick vi i oss under dagen och även om 'släktskapet' till sverige är den egentliga orsaken till vårat besök så finns det nog med historier under krigstiden, Stalintiden och tiden efter Stalin för att fylla en bok eller två.
Bra att veta är att man på Gotland i Roma kyrka 'firar' Svenskbydagen den 1 augusti.
Knasigt var ordet.
På plats i Odessa
Nu är vi på plats och resan gick bra. Det var en fin motorväg som alla sagt även om den inte håller svensk klass.
Det är ändå lite speciellt att åka i den ukrainska obygden och lyssna på svenska sommarpratare, världen är liten.
Det är också bestämt att vi redan imorgon far till Kherson och letar efter den by där dom fortfarande pratar svenska (kanske inte alla då). Jag har skrivit om det tidigare bloggar men om man söker på Gammelsvenskabyn på wikipedia så kan man läsa mer. Det är 24 mil dit (eller något sånt) och nu kommer vi på allvar att se hur vägarna är utanför den fina motorvägen.
Lite exempel på vad man får räkna med när man är i Ukraina. Min inköpta GPS ska nu användas så den kopplas in i bilens cigarett uttag. Efter 1 timme klagar GPS:en på att den inte får ström och visst är det så, cigarettuttaget är trasigt. Har man nu hittat ut ur Kiev under rusningstrafik så åker man inte tillbaka. Internet på hotellrummet ska ingå och visst gör det det om det inte hade varit så att det var trasigt. Men vad gör det när alla kafeer har internet ;-)
Nu ska jag förbereda mig på morgondagens möte med Gammelsvenskar. Lev v'äl och krama varandra i trafiken.
(Det är säkert en massa felstavningar i detta inlägg men så kan det också vara i landet Ukraina ;-)
Det är ändå lite speciellt att åka i den ukrainska obygden och lyssna på svenska sommarpratare, världen är liten.
Det är också bestämt att vi redan imorgon far till Kherson och letar efter den by där dom fortfarande pratar svenska (kanske inte alla då). Jag har skrivit om det tidigare bloggar men om man söker på Gammelsvenskabyn på wikipedia så kan man läsa mer. Det är 24 mil dit (eller något sånt) och nu kommer vi på allvar att se hur vägarna är utanför den fina motorvägen.
Lite exempel på vad man får räkna med när man är i Ukraina. Min inköpta GPS ska nu användas så den kopplas in i bilens cigarett uttag. Efter 1 timme klagar GPS:en på att den inte får ström och visst är det så, cigarettuttaget är trasigt. Har man nu hittat ut ur Kiev under rusningstrafik så åker man inte tillbaka. Internet på hotellrummet ska ingå och visst gör det det om det inte hade varit så att det var trasigt. Men vad gör det när alla kafeer har internet ;-)
Nu ska jag förbereda mig på morgondagens möte med Gammelsvenskar. Lev v'äl och krama varandra i trafiken.
(Det är säkert en massa felstavningar i detta inlägg men så kan det också vara i landet Ukraina ;-)
Odessa
Det är morgon och snart plockar vi ut hyrbilen och drar ner mot Odessa. Till Odessa är det 46 mil och hela sträckan (mer eller mindre) är en enda lång raksträcka. Motorvägen är nybyggd och håller hög kvalité men vissa vill ju mena att det inte säger så mycket här.
Ett tag var det fri hastighet på hela motorvägen och då gick flygandet ner och man kunde ta sig till Odessa från Kiev på 3 timmar. Nu är det inte fri hastighet längre och flyget har gått upp igen.
Do svedanja kamrater
Ett tag var det fri hastighet på hela motorvägen och då gick flygandet ner och man kunde ta sig till Odessa från Kiev på 3 timmar. Nu är det inte fri hastighet längre och flyget har gått upp igen.
Do svedanja kamrater
Vad hände egentligen?
Det har varit lite födelsedags firande här nere. Först en kollega på företaget som hjälper till och sedan en kollega i teamet. Den första gav mig huvudvärk och den andra muskelvärk men det var roligt att vara med på båda.
Den senare innebar att åka till motsvarande Heron City men naturlitvis lite annorlunda. Det är en anläggning med bowling, cart, lazer-sjut-mig-så-skjuter-jag-dig, ishockeyrink, resturanger samt barer. Efter två bowling (tumskada), två cart tävlingar (armmusklerna) och två lazer omgångar (lårmusklerna) gjorde det ingenting at utekvällen på kvällen uteblev (det var ju söndag också). Nu två dagar efteråt tycker jag för en gångs skull att nedförsbackarna är de jobbiga backarna (även om det är samma backe).
Efter söndagens besök i Kiev yttre regioner landade jag kollegan (besök från Sverige) på tunnelbanestationen mitt i Kiev och beslöt att gå hem. Utan egentlig brådska gick vi i ganska lungt tempo och snackade. Några meter framför oss tappade en kille inplastade sedlar från bakfickan. Inplastningen hade en gummisnodd runt sig. Min kollega ropade snabbt till och mannen som tappade sedlarna vände sig om och insåg att han hade tappat någotning värdefullt. Han blev så glad över att vi sagt till så han skakade hand med oss och även en annan kille som stått bredvid och sett det hela.
Efter 500 meter stannar han upp och vi ser att han känner efter i sina fickor så där som man gör när man letar efter någonting man inte längre har kvar. Han vänder sig om och frågar om vi möjligtvis såg ett till likadant plastpaket eftersom han tydligen hade två sedelbuntar.
Då, på 1 sekund, kommer den fram en annan kille som genast visar en bricka (antagligen polisen) och frågar vad som står på. Mannan med de inplastade sedlarna förklarar att han tappade sedlar och fick tillbaka dom men fortfarande saknar en bunt. Han poängterar också att han hade stämplat alla sedlarna - och visar detta. Jag vill minnas ett det var dollar i plastfickan. Polismannen frågar om han får titta i våra plånböcker (som efter dagen var rätt tomma) och vi alla visar vad vi har i dom. plånboksmannen frågar till och med min kollega om han har andra sedlar på sig, euro eller dollar, men som han naturligtvis inte har.
Först imponerad över att det fanns en polisman så nära och som så snabbt såg att någonting hände. Senare undrar jag om det inte var någonting annat som hände. Det hela för min del resulterade i att jag för någon jag inte känner visade vad jag har i plånboken.
Vad hände egentligen?
Den senare innebar att åka till motsvarande Heron City men naturlitvis lite annorlunda. Det är en anläggning med bowling, cart, lazer-sjut-mig-så-skjuter-jag-dig, ishockeyrink, resturanger samt barer. Efter två bowling (tumskada), två cart tävlingar (armmusklerna) och två lazer omgångar (lårmusklerna) gjorde det ingenting at utekvällen på kvällen uteblev (det var ju söndag också). Nu två dagar efteråt tycker jag för en gångs skull att nedförsbackarna är de jobbiga backarna (även om det är samma backe).
Efter söndagens besök i Kiev yttre regioner landade jag kollegan (besök från Sverige) på tunnelbanestationen mitt i Kiev och beslöt att gå hem. Utan egentlig brådska gick vi i ganska lungt tempo och snackade. Några meter framför oss tappade en kille inplastade sedlar från bakfickan. Inplastningen hade en gummisnodd runt sig. Min kollega ropade snabbt till och mannen som tappade sedlarna vände sig om och insåg att han hade tappat någotning värdefullt. Han blev så glad över att vi sagt till så han skakade hand med oss och även en annan kille som stått bredvid och sett det hela.
Efter 500 meter stannar han upp och vi ser att han känner efter i sina fickor så där som man gör när man letar efter någonting man inte längre har kvar. Han vänder sig om och frågar om vi möjligtvis såg ett till likadant plastpaket eftersom han tydligen hade två sedelbuntar.
Då, på 1 sekund, kommer den fram en annan kille som genast visar en bricka (antagligen polisen) och frågar vad som står på. Mannan med de inplastade sedlarna förklarar att han tappade sedlar och fick tillbaka dom men fortfarande saknar en bunt. Han poängterar också att han hade stämplat alla sedlarna - och visar detta. Jag vill minnas ett det var dollar i plastfickan. Polismannen frågar om han får titta i våra plånböcker (som efter dagen var rätt tomma) och vi alla visar vad vi har i dom. plånboksmannen frågar till och med min kollega om han har andra sedlar på sig, euro eller dollar, men som han naturligtvis inte har.
Först imponerad över att det fanns en polisman så nära och som så snabbt såg att någonting hände. Senare undrar jag om det inte var någonting annat som hände. Det hela för min del resulterade i att jag för någon jag inte känner visade vad jag har i plånboken.
Vad hände egentligen?
Vad händer?
Idag var det 34 grader klockan 21 på kvällen. Det är varmt.....
Eftersom jag nu slarvat med att blogga så är det svårt att få med allt som hänt och hoppar därför helt sonika över det. Det är bra med mig i alla fall även om jag ett tag varit lite seg ett tag. Segheten kanske beror på att det allt som oftast är varmt och fuktigt.
Värmen resulterade i ett inköp av en AC som just nu sprukar ut kall luft i lägenheten. En investering som fick mig att åka till andra sidan av floden. Vi betalade 100 kronor för att få hem den med taxi vilket antagligen ett över pris eftersom han till och med skakade hand när han släppte av oss.
Nu är en kollega över och på onsdag hämtar vi ut en hyrbil och får mot Odessa och svarta havet. När jag är där så ska jag också passa på att besöka Gammelsvenska byn.
