Desperata överlevare
Jag läste i en annan blogg där en annan svensk beskrev att resturangen i Kiev ofta ligger gömd i en gränd och med fönstren, trots fantastik utsikt, skymda. Orsaken till detta, sant eller inte, skulle vara en kvarleva från svunna tider där man inte skulle skylta med att man hade pengar och däremed hade råd att äta, och då ute.
Igår eller förrgår hittade jag att jag kunde ha Skype i min iPod Touch och att det trots att det inte var en telefon så kunde man koppla en mikrofon till den. Ifrån att köpa en Skype telefon för några hundralappar så kunde jag köpa ett par hörlurar för några färre hundralappar och använda den teknik jag redan har.
Av någon anledning så får man inte sälja "Apple Hörlurar med Mikrofon" här nere trots att man har en iStore Apple butik. Konstigt men sant. Däremot fanns ett annat par lurar till det hutlösa priset 800 "kronor" som jag på grund av priset hoppade över att köpa.
Tiggare finns det några stycken i Kiev. Egentligen borde man kalla det för "desperata överlevare" och utan att veta fakta så kan jag tänka mig att hjälpen från "sociala" myndigheter är begränsad. Säkert ett mycket svårt liv att leva om det egna social skyddsnätet inte räcker till.
Detta är säkert bara jag men jag tycker det är obehagligt med tiggare, framför allt när jag inte hinner hitta en annan väg eller kommer undan med att jag inte pratar rysska eller ukrainska. Antagligen ligger det skuldkänslor för att jag jämförelsevis har det mycket bättre. Sen är det någonting blottande med att ta upp plånboken och ta ut pengar och ge till någon annan. Ibland har jag tänkt att ha mindre valörer i byxfickan och på så sätt vara mera redo. Jo, jag förstår hur jag framstår; min stolthelt att ta upp plånboken skulle vara svårare att svälja än tiggarens stolthelt att be okända människor om ekonomiskt bistånd.
Ja, jag vet ...
Idag kom det fram en kvinna, mellan 50-55, som på engelska förklarade att hon var ingengör (och någonting mer på rysska som jag inte förstod). Hon frågade om jag hade 5 "kronor" över och lite tagen på sängen så sa jag nej och försökte gå vidare.
Hon frågade om jag hade 1 "krona"....
Klart som fan att jag har 1 "krona"... "Va inte så jävla snål" - sa min sufflör.
Förbannade mig själv att jag inte hade pengarna i byxfickan. Jag tog upp plånboken och tog ut 2 "kronor" brevid en 50, 500 och en 200 sedel. Ögonblicket jag ville undvika var ett faktum. Snålast i hela världen vill inte ge bort 5 "kronor" till bättre behövande. Om jag hade hittat gårdagens Expressen för 20 "kronor" hade jag utan tvekan köpt den där och då och jag gick till och med i smyg och funderade på om jag ändå skulle köpa dom där hörlurarna. Att sätta gränsen vid 1 "krona" för att ge till en "desperat överlevare" kändes ganska lågt just då.
Jag skulle vilja vilja sitta på resturang inne i gränden med fördragna gardiner.
Igår eller förrgår hittade jag att jag kunde ha Skype i min iPod Touch och att det trots att det inte var en telefon så kunde man koppla en mikrofon till den. Ifrån att köpa en Skype telefon för några hundralappar så kunde jag köpa ett par hörlurar för några färre hundralappar och använda den teknik jag redan har.
Av någon anledning så får man inte sälja "Apple Hörlurar med Mikrofon" här nere trots att man har en iStore Apple butik. Konstigt men sant. Däremot fanns ett annat par lurar till det hutlösa priset 800 "kronor" som jag på grund av priset hoppade över att köpa.
Tiggare finns det några stycken i Kiev. Egentligen borde man kalla det för "desperata överlevare" och utan att veta fakta så kan jag tänka mig att hjälpen från "sociala" myndigheter är begränsad. Säkert ett mycket svårt liv att leva om det egna social skyddsnätet inte räcker till.
Detta är säkert bara jag men jag tycker det är obehagligt med tiggare, framför allt när jag inte hinner hitta en annan väg eller kommer undan med att jag inte pratar rysska eller ukrainska. Antagligen ligger det skuldkänslor för att jag jämförelsevis har det mycket bättre. Sen är det någonting blottande med att ta upp plånboken och ta ut pengar och ge till någon annan. Ibland har jag tänkt att ha mindre valörer i byxfickan och på så sätt vara mera redo. Jo, jag förstår hur jag framstår; min stolthelt att ta upp plånboken skulle vara svårare att svälja än tiggarens stolthelt att be okända människor om ekonomiskt bistånd.
Ja, jag vet ...
Idag kom det fram en kvinna, mellan 50-55, som på engelska förklarade att hon var ingengör (och någonting mer på rysska som jag inte förstod). Hon frågade om jag hade 5 "kronor" över och lite tagen på sängen så sa jag nej och försökte gå vidare.
Hon frågade om jag hade 1 "krona"....
Klart som fan att jag har 1 "krona"... "Va inte så jävla snål" - sa min sufflör.
Förbannade mig själv att jag inte hade pengarna i byxfickan. Jag tog upp plånboken och tog ut 2 "kronor" brevid en 50, 500 och en 200 sedel. Ögonblicket jag ville undvika var ett faktum. Snålast i hela världen vill inte ge bort 5 "kronor" till bättre behövande. Om jag hade hittat gårdagens Expressen för 20 "kronor" hade jag utan tvekan köpt den där och då och jag gick till och med i smyg och funderade på om jag ändå skulle köpa dom där hörlurarna. Att sätta gränsen vid 1 "krona" för att ge till en "desperat överlevare" kändes ganska lågt just då.
Jag skulle vilja vilja sitta på resturang inne i gränden med fördragna gardiner.
Kommentarer
Trackback
